”Det där vet ju alla.”
Tills någon ny börjar. Eller en kollega tar över en uppgift. Eller en AI-agent ska göra jobbet.
Då upptäcker vi vad som saknas. Varför vi valde den där lösningen. Att skissen i Figma är gammal. Att vi redan provat alternativet och varför vi släppte det. Sådant som är självklart för den som var med, men svårt att hitta för alla andra.
Vi är vana vid att tänka på AI som något vi frågar. Vi öppnar en chatt, beskriver en uppgift och får ett svar.
Men när en agent kan läsa teamets diskussioner, undersöka koden, föreslå en lösning, genomföra den och komma tillbaka med ett resultat, blir den en del av samarbetet. Ibland arbetar vi med en agent, ibland med flera. De behöver förstå vad vi försöker göra och kunna bidra till att vi kommer vidare.
Det var en tanke jag tog med mig till eXtreme Collaboration, där jag pratade om hur vi samarbetar när agenter skriver allt mer av koden.
Hur får vi med dem i teamet på riktigt?
I ett projekt dök det upp lite vanligt pixelpushande i Slack. En kantlinje var för mörk. En text fick inte plats. I tråden fanns bilder, ett förslag på kortare text och en kollega som godkänt formuleringen.
Jag pekade Codex till Slack-tråden och bad den ta det därifrån: läsa diskussionen, lösa problemet, återkoppla till teamet och få ut ändringen i produktion.
Agenten hade tillgång till koden, våra arbetsinstruktioner, designunderlag och diskussionen. Den kunde göra ändringen och köra kontroller. Teamet fick tillbaka bilder, en sammanfattning och besked om vad som återstod att testa på en fysisk enhet. En kollega kunde ta nästa steg.
I en annan tråd kom reaktionen: ”Har Christians AI precis frågat mig om råd inför en release medan er UX är ledig?”
Ja. Där hade agenten själv bett en kollega om hjälp. Ganska rimligt beteende för någon som är med och gör jobbet.
Det är så jag vill kunna arbeta med agenter. Ge dem tillgång till sammanhanget, låta dem undersöka och fråga, och förvänta mig att de visar vad de gjort och vad som återstår. Då kan vi bygga vidare på varandras arbete.
Men det kräver att sammanhanget går att hitta.
En ny kollega behöver förstå vilka beslut som gäller och varför. Det behöver agenten också. Om svaren finns i någons huvud, i ett möte eller i en privat chatt blir båda beroende av att någon berättar.
En gemensam skiss ger oss något att tänka kring tillsammans.
Vi kan fortfarande samlas runt ett bord, rita på papper och flytta runt saker med händerna. Det är ofta där förståelsen växer fram. Ta en bild, skriv ner vad vi kom fram till och varför. Låt agenten undersöka förslaget, ställa frågor och ta fram något vi kan prova tillsammans.
Och det behöver gå åt båda hållen. Teamet behöver också förstå vad agenten håller på med. Vad fokuserar den på just nu? Vilka antaganden gör den? Har den upptäckt något som ändrar planen?
Om agenten berättar det medan den arbetar kan en kollega säga ”vänta, det där håller vi redan på med” eller ”prata med mig innan du går vidare”. Det är samma sak som vi behöver av varandra för att kunna samarbeta.
Om jag och min agent arbetar i en privat konversation behöver det som påverkar de andra komma tillbaka till teamet. Både vad vi tänker göra och vad vi lär oss längs vägen. Annars har vi bara skapat ännu ett ställe där viktig kunskap fastnar.
Det som hjälper agenten hjälper också den nya kollegan. Och den som var ledig när beslutet togs. Vi behöver kunna hitta samma underlag, förstå vilka beslut som gäller och se vad som hänt sedan sist.
Vad vet du om ert arbete som varken dina kollegor eller era agenter kan hitta?
Börja där.
/ Chrille